Klockan börjar närma sig lunch och PDXCON är redan i full gång. Intill mig sitter en ivrig person klädd i mörka kläder och glasögon. Jag överhör min stolsgrannes konversation men hinner inte uppfatta mer än att han är engelskspråkig. Den här personen matchar någon typ av mall för hur den generiska besökaren på PDXCON ska se ut, enligt mitt eget huvud då. Att han pratar engelska är dock inget konstigt, då många har rest väldigt långt för att få chansen att träffa sina favoritutvecklare
Under evenemanget får jag bland annat höra en sydkorean, på mycket stapplig engelska, fråga kommande CEO Ebba Ljungerud om det kommer att läggas någon energi på lokalanpassningar för Sydkorea i framtiden. Ni som läser detta, och kanske inte skulle kategorisera er som Paradox-fans, tycker kanske att det låter märkligt att någon som knappt kan engelska skulle åka runt halva jorden för att lyssna på lite intervjuer och titta på nya produkter? Men faktum är att det verkar vara såhär det funkar på PDXCON. Paradox Interactive har några av världens mest hängivna spelare, eller som de själva ofta kallar denna grupp, fans. För fans är verkligen vad deras kunder är. Paradox uppskattade att hela 1000 personer har köpt biljetter till eventet, som kostade mellan €95 till €500 beroende på innehåll. Dessa 1000 personer kommer från hela världen, och då menar jag verkligen HELA världen. Förra året hade mässan besökare från 46 olika länder där Australien stack ut mest, rent geografiskt.
På tal om Australien, under en av presentationerna fick vi lyssna till COO Susana Meza Graham och CPO Mattias Lilja. Dessa två återberättade en historia från när Paradox inte var den bjässe vi känner till idag, utan fortfarande i sin linda. Bolaget hade precis börjat snegla på att släppa spel digitalt, vilket var något som inte mottogs väl av alla fans. Det var bland annat en äldre herre från Australien som valde att skriva ett handskrivet brev till kontoret i Stockholm. I brevet beskrev han sitt missnöje med att inte kunde spela uppföljaren till sitt älskade Hearts of Iron 2 på grund av obefintlig internetuppkoppling ute på den Australiensiska landsbygden. Som Mattias själv beskrev det, valde Paradox helt sonika att göra en piratkopia av sitt eget spel och skicka den med snigelpost hela vägen till Australien – allt för att farbrorn skulle kunna spela det nysläppta spelet. Just det här tror jag är en av alla små pusselbitar som har gjort Paradox så otroligt framgångsrika. Bolaget tar helt enkelt alla små extra steg för att skapa engagemang hos sina kunder och besvara kärleken från alla fans, där PDXCON kanske är det visuellt tydligaste exemplet. I en bransch som kontinuerligt blir mer och mer kommersialiserad är det tydligt att Paradox har bevarat sitt lite nördigare arv och jobbar stenhårt för att alltid sätta kunden i första rummet, framför allt genom att vara lyhörda och diskutera med sin spelarbas.
Hur som helst, låt oss gå återknyta till början av texten och den ivriga personen som satt bredvid oss under “The Anouncement Show”, där nya spel och DLCs presenterades. Vår granne är så ivrig att han konstant sitter och hoppar med benet, ni vet som man kan göra om man är riktigt kissnödig eller kanske nervös. Med facit i hand vet jag han inte var kissnödig, för när Paradox visar upp nytt innehåll till spelserien Hearts Of Iron ställer sig personen upp med händerna i vädret och utbrister “YES YES YES”. Ni som läser detta tror kanske att det har presenterats en uppföljare till spelet, men det personen blev så uppspelt över var helt enkelt att de återinförde konceptet bränsle i spelet. Just det här sätter fingret på något som blev otroligt tydligt under PDXCON, nämligen hur otroligt engagerade Paradox kunder är. Eller nej, förlåt, jag menar såklart fansen. För det är precis vad det är.
Varken @Pokertrader eller TaleSpin äger aktier i Paradox Interactive.
